Hejsan alla ni. Om ni inte redan använder min http://malinbrink.nu adress är det dags att göra det. Jag kommer nämligen avsluta denna fina blogg och istället använda en annan plattform. Ingenting att bry sig om. Gå bara till http://malinbrink.nu istället.

Jag vaknade mitt i en dröm. En obehaglig och ångestfylld dröm. Om det här ska bli en bra tisdag får jag kämpa. Drömmen skriker i mitt öra och jag vill gå och lägga mig för att vakna till en ny dröm. Pisspotta, skit och alla de svordomar som finns. Det är säkert sant också. Drömmen är säkert sann men det får jag aldrig veta. Nu ska jag diska och svära högt.

Packade fram kläder för resan framför en dokumentär om Jim Morrisons sista dygn. Fascineras och fastnade. Därav säger jag tack och godnatt med The Doors.

- It hurts to set you free, but you’ll never follow me.

sova. äta. städa. diska. slappa. handla. äta. sova. städa. slappa. En avslagen söndag i väntan på natten till tisdag. Allting är tvättat, lägenheten är städad. Jag saknar en väska att lägga kläder i, men hämtar den imorgon. Annars är jag klar. Klar för avfärd och två veckors rehab.

Jag är hög av fest och liv men samtidigt låst i det förflutna, utan att egentligen må dåligt av det. Ordet egentligen är viktigt. För mestadels är jag glad. På riktigt lycklig, på ett sätt som jag inte har varit på väldigt länge. Men dimmiga dagar går ibland över till långa nätter. Där känslan av vad jag vet inte är lika stark som vad jag känner. Himla förvirrande, men samtidigt logiskt. Jag är fullt medveten om hur verkligheten ser ut, vad jag gör och vad som händer. Men ibland känns det som att jag står utanför och ser på, förundrad över att jag lever ett liv som inte är mitt. Och jag undrar när allting förändrades? Vad hände och varför? Jag hängde inte riktigt med utan befann mig plötsligt i en ny tillvaro. Där allting handlar om att stå på egna ben. Jag klagar inte, för jag är glad. Men ibland går tiden så fort att jag måste stanna till för att andas. Andas in mitt nya liv, som är blandat av dimmiga dagar och långa nätter. För att hedra det här flummiga men ack så vackra inlägg tar jag till lite hip2thehop. Vilket jag tycker är kul, för jag tycker egentligen inte om den här låten. (och jag fattar inte, är det tupac eller 2pac??)

Fångar solen idag. Imorgon. Resten av helgen. Have a good one!

Hetsig dag. Sov alldeles för länge. Städade och finade till lägenheten. Kom på att jag behövde mitt pass för att ordna in-check till resan. Kollade i min hemliga låda, där jag verkligen trodde att det låg. Det gjorde det inte. Jag vände upp och ner på lägenheten. Hittade inte passet. Paniken växte och jag fick andningsproblem. Ringde mamma för att se om passet kunde vara där. Ringde mitt ex för att se om det var kvar i vår gamla lägenhet. Det var varken hos mamma eller honom. Mamma kommer över, bjuder på restaurang och lugnar. Försöker i alla fall. Jag tror det är borta föralltid. Tillbaka i lägenheten, som en gång i tiden var städad börjar vi att leta. Efter en timma hittar hon det. I skrivbordslådan. Och jag minns att jag la det där, för att det skulle ligga på ett säkert ställe. Efter att äntligen ha hittat passet skjutsade jag hem mams och hälsade på hos Nathalie. Som jag skulle ha ätit middag hos x antal timmar tidigare. Nu är jag hemma och ska krypa ner i sängen. Imorgon ska jag spendera dagen i solen och till kvällen blir det fest. Fem dagar kvar till grekland. Men det känns fortfarande som att det är månader kvar.

Sena nätter tar över mig. Förstår aldrig var tiden tar vägen, plötsligt är det bara natt. Och jag sitter i samma soffa. Pysslande med allt och ingenting. Ikväll har jag fixat ett par jeansshorts till sommaren, dansat runt och snurrat framför spegeln för att se att allting sitter där det ska. Nu har jag egentligen ingenting kvar att göra men sängen lockar inte. Den är tråkigt och förutsägbar. Kuddar, täcke och nallen. Sover utan att drömma, vaknar till ingenting att göra. Det kanske inte är bra att vända runt dygnet men samtidigt, spelar det någon roll? Nej. Så jag fortsätter dansa i min ensamhet, tills tröttheten tar över och drar mig ner i sömnen.

Den där känslan. Brukar Nathalie och Sandra säga. Den där känslan, den känner jag. jajamen!

En punkt på din hals jag aldrig kysst.

Har spenderat kvällen med penslar och penna. Målade om en tavla som jag aldrig blir nöjd med och skissade fram klassen. Simpelt kvällsnöje som passar perfekt efter en helg som denna. Men nu måste jag verkligen sova. Om sex timmar ringer klockan och jag ska ta mig till jobbet. Sju dagar kvar till Grekland och massa roligt som händer i veckan. På torsdag till exempel, då hittar ni mig på trädgårn.